Parfymen Del II

Årets kanske bästa artikel är här!



Ska man kanske slå till med ett...Vad var det jag sa?

Artikeln är verkligen full av underbara kommentarer:

"Hon gav mig en parfymflaska. Jag behöver mat och kläder"

"På gården utanför Betlehemskolan i Rigaud står Edens Dorelus, 15. I skuggan av ett träd väntar han på Carola Häggkvist. Fast vem hon är har han ingen aning om. "

"Några dagar tidigare ringde en lärare från skolan och sa att han måste komma dit.
– Hon sa att en vit kvinna som älskar honom skulle komma och att hon ville träffa honom."

Haha jag dör.

"Carola berättade i ett pressmeddelande om sin längtan att få krama sitt fadderbarn."

"Men när Carola Häggkvist nästa dag kom till deras enkla hus med spruckna väggar fick han varken mat eller pengar. I stället hade den svenska sångerskan tagit med sig en flaska parfym Hugo Boss Soul, 90 milliliter, en gåva från sonen Amadeus. Rekommenderat pris i Sverige: 620 kronor."

Pojken konstaterar tillslut iaf att: "– Det luktar gott men jag behöver mat och kläder."

Vilket jävla stolpskott hon är alltså.
Och sedan har hon mage att skylla på Amadeus (sonen) också. Att folk hållit denna häxa bakom ryggen i alla år bara på grund av några gamla schlagerlåtar är ju helt jävla galet.

Spärra in na!

En underbar natt

Beeeeeeeeeeeeeeeeep BEEEEEEEEEPP

- Va? Vad? Var är jag? Vem är jag?
Kolsvart tydligen, vilket håll ska jag åt?
Och vad är det där för jävla låda på väggen där som låter?

Satan vad den tjuter...

Vad vill den mig? Tyst, TYST FÖR FAN! Ett handtag...hm...

"Haaaj Piiiiter, its Muang...stäääänby! Stääääänby! Oiikeejjj, baaaj"

Fattar fortfarande inte vad som händer...var det där en telefon jag pratade i?
Vad fan är klockan? 03.17...fy fan, är det avgång nu?

På med kläder, ut, dra in två stycken 150 meters löstrossar för hand, dyngblöt, kall, trött, ynklig.

En timme senare kryper jag ner i kojen igen och konstaterar;
Vilket jävla yrke man valt.

Le Havre, Frankrike

Så nu har jag kommit till rätta på nya båten. Vi har precis angjort i Le Havre för att lossa nafta.
Tar ungefär 12 timmar, men innan vi kan börja lossa ska prover på analys och en jävla massa papper ska fyllas i, så vi hoppas på att kunna börja kring 16.00 idag, svensk tid.

Efter det sätter vi kurs mot Amsterdam för att lasta gasolja, och sedan blir det två hamnar i Spanien; Bilbao och Gijon. Det pratas om USA och New York efter det men troligtvis blir det inte av då vi inte har alla papper som behövs. De förenade staterna i Amerika brukar ju vara rätt känsliga på sådant, som bekant.

Allt gick bra vid påmönstringen iaf.
Jag åkte tåg från Kalmar till Köpenhamn, flyg till Amsterdam och sedan flyg till Humberside, England. Allt som allt tog det ca 10 timmar.

Det enda som egentligen var störande med resan var karln som satt bakom mig på tåget. Det var en sån här kostymklädd man i början av fyrtioårsåldern med nyfriserat hår och en svart, svindyr märkesportfölj. Ni känner igen typen?

En sån där som ofta heter något i stil med Charles men kallas av kollegorna för Tjoffe. En sån där som jobbar inom media, och då gärna med reklam. En sån där som högljutt pratar i telefon med sekreteraren och meddelar att hon ska omboka mötet på tisdag för att han ska iväg med grabbarna och spela squash. En sån där som återigen högljutt berättar om en ny "applikation" som han har. Inte sällan ger han skenet av att vara en av väldigt få som har just denna applikation, som han förövrigt lite nu och då kallar "produkt" istället. En sån där som inte riktigt vet om det är någon skillnad på en produkt och en applikation, men som på något inarbetat sätt lyckas dölja sin sårbarhet genom att använda båda orden, tror han.

Att han lyckas förföra sina medpassagerare genom sitt kunnande om teknik och "branschen", även det tror han.

Till slut fick jag nog på tjatet, kopplade in lurarna och startade en av mina produkter, Spotify.

Carola besöker Haiti

Carola Häggqvist är just nu på plats i Haiti för att hälsa på sitt fadderbarn.

För några dagar sedan visste Carola inte ens om han levde överhuvudtaget.
Det gjorde han. Hans skola har däremot raserats och huset de bodde i föll ihop så de fick fly till sin mormor. Haiti ligger i ruiner och döda människor ligger i högar på gatorna.

Carola kramar om sitt fadderbarn och berättar att hon har köpt en present åt honom.

Mäkta stolt drar hon fram den finaste av parfymer.

- Här, mitt fadderbarn, ska du få så att du kan lukta gott.