En hyllning till min far

Det var Helena av Götet, det var Helena en brigg. Som med sviktande stumpar stod på. Över soten i snöstorm med nedisad rigg, själva julafton 2008.

Surra Eklund till rors, han kan dreja en spak. Ropade skepparn "Alright boys, lös av!"

Och Eklund från Våge blev surrad till rors, på Helena som var dömd att bli vrak.

Han fick Skags fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk, han stod halvblind, han fick den i lo.

Och i lä, där låg Järved, hans hem där han mor, just fått brevet från Lübeck.

Nå vad säger du Eklund, går hon klar? Nej kapten! Vi får blossa för här är det slut!

Vi har Vågön om styrbord och Klösa strax i lä. Ut med ankarna båtarna ut.

Men hon red inte upp, och hon fick ett par brott, som tog båten de hade gjort klar. Jag tror nog sa Eklund, att far min gått ut.

Emot oss, jag litar på far.

Båt i lä, båt i lä! Det är far min från Åviken. Hallå!

Båt i lä sjöng han ut. Allemann vi blir bärgade då.

Det var Eklund den äldre, en viking, en örn. Tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn, till att bjuda de skeppsbrutna på. Hur var namnet på skutan? Han sporde och slog. Nio supar i spetsiga glas.

- Briggen Helena

Det tionde glaset han tog, och han slog det mot golvet i krash.

Sa ni Helena kapten? Helena av Götet? Gud i himmlen var är då min son?Var är pojken kapten, för vår frälsares skull? Det blev dödstyst bland männen i vrån.

Gubben Eklund, tog sakta sydvästen utav. Spara modern, kapten, denna kväll.Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav. Nämn ej Helena av Götet är ni snäll!

Och kaptenen steg upp, han var grå, han var tärd. Stormen tjöt knappt man hörde hans ord. När han sade med skälvande röst till sin värd; Eklund stod surrad, och glömdes ombord.

--

Vi får hoppas att det inte slutar såhär. 

Tack för alla dagar tillsammans på sjön. Utan dig hade jag inte suttit här idag.