En av befälhavarna på Helena går i pension om fyra dagar. Jag tänker inte skriva om min egen uppfattning av honom utan jag låter brevet som "någon" i besättningen har skrivit tala för sig själv.
Du gamle befälhavare!
Du ska nu gå iland för att njuta av din ålderdom och bli en anonym pensionär som ingen lyssnar på. Det blir säkert en ny erfarenhet för dig, att inte kunna göra dig hörd på samma sätt längre. Ingen som reagerar (jo kanske med ett leende) när du ryter till.
Många år har det blivit i bräckt vatten, men något saltstänk har du väl aldrig fått uppleva, möjligen i din ungdom... Men du har blivit rejält avfärskad, din "grodhavsyankee".
Nu går du iallafall iland med en massa minnen, goda och onda. Vilka som väger tyngst låter vi ditt samvete bestämma. Många är det som ser fram emot denna viktförskjutning, då Helena skiftar en stor tyngd, för att få bättre stabilitet och en bättre jämnvikt i det sociala livet ombord.
Kanske öppnas dörrar till hytter, kanske skratt hörs ut i gången och lockar fram folk från sina gömställen för att få tillbaka ett scoialt liv. Denna dag är det många som längtat efter och du skall veta, att du inte är ensam om att glädjas.
Se til att varsko i tid när du vill ha din väska buren iland, vi är flera som vill hjälpa till.
Manskap, sätt fallrepet. Nu ska fanskapet iland
Jag vet inte vad jag ska säga. Taskigt, javisst, men jag kan förstå författaren.
2 kommentarer:
Haha =) härligt
Haha, den var bra rolig den, lite hemsk, men rolig att läsa, hoppas man inte får ett sånt brev själv den dag man slutar.
Skicka en kommentar