Cykling - när blev det så avancerat?

I morse när jag cyklade till skolan möttes jag av onda blickar. Det är inte första gången. Sedan vi kom ner har människor hatat mig utan att jag vet varför.

I Kalmar finns det speciella cykelvägar. Vissa (gång)vägar är till för både gående och cyklande, vissa är till för endast gående/cyklande. Problemet är att det blir fel hur jag än gör.

När jag kom ut till cykeln i morse var jag ovanligt motiverad. Jag hoppade upp på cykeln i fart (!). Elvans växel, direkt. Tvekade inte en sekund, jag visste att cykeln var på min sida.

Glad i hatten åkte jag nedför Eric Dahls-gatan. Redan vid kineskiosken (vi kallar den så, ett trevligt kinespar som äger den) mötte jag en medelålders kvinna med hat i blicken. Jag tittade ursäktande tillbaka. Försökte genom blicken förklara för henne att jag kommer från norrland, jag kan inte det här systemet. Vi åker bil.

Något mindre entusiastisk trampade jag vidare.
"Det kanske är filer på cykelbanan. Jag ligger i fel fil, bäst att byta."

Efter en panikartad vänstersväng för att byta fil fortsätter jag nu in mot Stortorget. Liggandes i vänsterfilen känns allt rätt. Ingen kan stoppa mig nu.

Fel.

Halvvägs in på stortorget möter jag en man som går med sin cykel i motsatt riktigt på samma cykelbana som mig. Paniken regnar över mig; Ska han betraktas som gående eller cyklandes?

- Skitsamma, tänker jag.

- Jag vet ju likt förbannat inte om jag befinner mig i rätt fil eller inte. Det finns ju för fan inga linjer. Hur kan det då vara mitt fel? Skitstad...

Mannen tittar på mig på samma sätt som jag tittar på kineser när dem i stora grupper fotograferar en GB-Glace-gubbe.

- Nu skiter jag i detta. Jag cyklar vart jag vill!

Som tur var mötte jag inga fler människor innan jag anlände till skolan.

Imorn åker jag bil. Jag ska även kontakta Miljöpartiet och förklara vad den globala uppvärmningen beror på. Klart fan folk tar bilen när man i princip blir mordhotat av att cykla.