Min farfar har cancer.

Jag fick reda på det i somras, och ingen visste någonting om hur lång tid han hade kvar. Jag vet egentligen inte mer idag, men det känns som att det har börja dra ihop sig.

Jag önskar att jag hade kunna dra ut på tiden. Att jag kunde skjuta upp hans bortgång med några veckor åtminstone. Någonstans känner jag att det är något jag måste hinna med.

Det är något jag måste få sagt, något jag måste få fram innan han är borta, men jag vet inte vad.
Jag måste få honom att förstå att jag är så fruktansvärt tacksam över allt. Att jag i fyra månader försökt formulera en text om detta, men inte kommit längre än några ord.

Det kanske inte har varit mer än småprat om ditten och datten, men det har betytt så enormt.

Jag spelade i smyg in det sista samtalet jag hade med farfar innan jag åkte till Kalmar i sommar.
Han pratade om en båt (inkl pressening, 3tums.) han köpt av "en av bröderna Ekbergs" på Genesön.

Båten hade beställts på Ulvön.
En båt med fiskebåts-stil, fast lite uppdragen med däck bak och fram och vindruta. Mahogny-inredning såklart.
Och en O21:a - en motor som gick både på fotogen och bensin.

Det finns så mycket jag vill ha sagt, men jag vet inte vad jag ska säga. Men en sak vet jag;
Jag kommer sakna honom enormt och Åviken kommer aldrig bli sig likt utan Eklund den äldre.